Hej!

Sitter här å känner mig egoistisk. Allt jag gjort/gör mot min familj trycker som ett stårt märke över bröstet. Har massa ångest över allt jag gjort mot dem. Allt jag sagt, skrikit, ljugit och hittat på. Fattar inte hur jag kan göra så korkade grejer. Varför lyder jag sjukdommen? Inte alltid men alltför ofta har hon makten.Det känns som att min familj kämpar men jag ger bara upp. Jag önskar att jag kunde säga ifrån lite mer, men jag är som en slav. En slav som ibland kan stå på sig men sedan lyda herren fullt ut.

Kram söta <3

Godmorgon!

Har precis ätit frukost å sitter nu å känner mig deppig. Jag är no llite deppig pga vädret, lite för att jag nyss ätit frukost men mest för att jag vet att det blir familjevård. Sitta instängd i sommar, superkul! Det känns som att jag lika gärna kan ge upp här hemma när jag ändå vet att det blir hdv. Regnet vräker ner och jag har verkligen ingenting att göra, livet känns helt meningslöst. Ibland önskar jag att jag var starkare och klarade av mer, men jag e så svag, ger väldigt ofta efter. Imorgon ska vi iaf till scä å då får vi se va de säger. Nu ska jag sätta mig å deppa lite, haha! skoja bara men helt ärligt vad har jag annars å göra. Jag kan kolla på nån glad film, de blir man ju lite gladare av faktiskt.

Kram